Älskade ungar

Igår eftermiddag blev lillkillen magsjuk. Det är alltid oro när barnen blir sjuka. Och inte ville han dricka något. Men efter några förmaningar, att doktorn faktiskt sagt att man måste dricka när man är magsjuk, så funkade det. Sedan nästa huvudbry. Ska mamman eller pappan vabba? Det passar ju, som vanligt, inte för någon av oss. Så trixa och fixa, bända och vrida. Hur ska vi få ihop det nu? Denna gång blev det pappan som får ta de första dagarna. Så här sitter jag nu med grus i ögonen och huvudet fullt av seg kola och försöker få något gjort. Någon annan småbarnsförälder som känner igen sig?

Massarbetslöshet och ökade klyftor när Borg får bestämma

Utan att veta exakt vad Anders Borg kommer att ge för besked i sin sista budget så vet jag tillräckligt. 1 500 fasta jobb har försvunnit bara i Örebro län i Borgs skattesänkarparadis. Och regeringen trampar på utan att se sig om.

Är det verkligen vettigt att lägga pengar på jobbcoacher som ska lära arbetslösa att skriva jobbansökningar för att söka jobb som inte finns? Är det smart när man istället kunde ha gett verkliga möjligheter för fler att få chansen till en yrkesutbildning för framtidens jobb? Är det klokt att ta sig an Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet med en utbildningssatsning som bara är hälften så mycket pengar jämfört med vad borgerligheten tänkt sig i ytterligare skattesänkningar? Är det ett sådant Sverige vi vill ha? Mer för vissa i plånboken utan någon som helst motprestation, man råkar bara tillhöra rätt skattegrupp. Medan andra får se sin ekonomi raserad och bara får en bråkdel av nya vägar att ta sig vidare än vad som skulle kunna ha varit fallet?

Massarbetslöshet och ökade klyftor, det är väl inte vettigt för framtiden?

Måste använda min frihet för att stödja deras

,Är tillbaka på svensk mark efter en och en halv vecka i norra Thailand. Min vardag har förändrats. Något annat är inte möjligt. Det går inte att låta världen fortsätta snurra som förut. Inte när man mött desperata föräldrar som gått i timmar för att få vård för sina sjuka barn. Inte efter att sett skräck och förtvivlan hos en syster som nåtts av beskedet att hennes bror fängslats i militärregimens Burma. Inte när man sett hur människor som berövats allt, orkar gå vidare. Orkar och vågar kämpa för ett fritt demokratiskt Burma. Det är klart att jag måste använda mina demokratiska friheter för att stödja deras.

Burmas barn

Några ord från Mae Sot Thailand:
Mängder av svenska turister besöker Thailand. Det är ett fantastiskt land, oerhört vackert och många gästfria människor. Så att Thailand är ett turistparadis är förståeligt. Men jag vill berätta om en annan sida. Nämligen den verklighet som är alltför mångas vardag längs gränsen mellan Thailand och Burma. En halv miljon människor på flykt i sitt eget Burma. Minst 2 miljoner människor på flykt på den Thailändska sidan av gränsen. En militärjunta i Burma som driver sitt eget folk till umbäranden som är svårt för oss att förstå. Burma lägger 40% av sin nationella budget på militären och 3 % på sjukvård och utbildning. Burma har inga yttre fiender. Frågan är hur länge militärjuntan ska få jaga sitt eget folk? Där har vi alla ett ansvar men inte minst gränsländer som svenskarnas turistparadis Thailand bär ett stort ansvar. Allra värst utsatta är naturligtvis barnen. De barn som finns i Thailand utan att ens finnas för de registreras ingenstans. De barn som lever sitt liv på flykt inne i Burma. De barn som tvingas att arbeta under militärens konstroll. De barn som växer upp som barnsoldater. De barn som dör innan de nått sin ett-årsdag eller fem-årsdag. Östra Burma har högsta barnadödlighet utanför Afrika. Och vi solar på stranden.